DET ONÄMNBARA & ETT FINT BREV

Ja då var man tillbaka här och inte mindre märkligt att behöva skicka mina mamelucker på posten till Linköping. Allt i syfte att hjälpa en "syster" med underkläder = det onämnbara som det hette förr i tiden och att hjälpa hästnäringen i allra högsta grad.

För inte kan jag skick ut Anna i "gamla Linköping" utan trosor, vad skulle då länsman säga.

Anna skall köra häst och vagn där i sommar och jag är så stolt att få dra mitt strå till stacken.

Visst kan man bli märkvärdig av småsaker.

Fick ett brev idag vilket jag inte fått på flera år, ett handskrivet.

Jag blev så rörd och fick mig samtidigt ett gott skratt då jag vet att "apan" är min man.
När min man kör förbi vår grannar så lossaspetar han sig i näsan, så nu har han fått hela familjen att göra likadant när vi kör förbi, vi har så roligt åt det varje gång.

Sötaste Emma 10 år, tack kära du. Inte visste jag att din idol var just jag en 47:årig "gammal tant"

EFTER MIDSOMMAR KOMMER FRAMFÖRHÅLLNING TILL ÖNNESTAD

Jisses vad gör jag med en "tjock" gräsmage på 2 åring inom 3 veckor för att få henne fitt för fait som det heter, borde kanske haft bättre framförhållning. Men det händer saker i livet som man måste prioritrera....
Goda råd är dyra... några råd?

kram mimmis

GÅRDAGENS MIDSOMMAR

Ja det blev verkligen en fin midsommar, tack snäll för en trevlig afton, trevligt sällskap och bra musik.

Och vi hade tur med vädret strålande solsken.

Vad mer kan man begära...

...jo gårdagens midsommarmat och dricka där smaken fortfarande retar sinnet finns kvar på tungan och i minnet men bilder från matbordet torde räcka för att man ska längta till nästa...

Fotograf Henry von Platen

Tack och lov så klarade vi oss utan nederbird

Men utan nederbird blir det snabbt öken och torka...

...om man inte har något blött att tillgå 

*hick*

MIDSOMMAR SNART OCH SOLEN SKINER

SEX MÅNADER TILL JULAFTON

Ha nu en...

 ...med vänner.

Solen skiner och just nu har jag lust att lägga mig raklång i gräset .

I förmiddags när jag kom till Janne och Marianne höll de på att klippa fåren så jag hämtade hästerna för att binda dem utanför stallet och vipss ett stick gjort på ett kick. Vet kom och gav dem stelkrampsspruta.

TINDRA FÖR VAGN TREDJE GÅNGEN

Idag har varit en lång dag, först körde vi Tindra med hjälp av Emma & Emil. Det gick hyfsat bra men hon vill gärna springa från stillastående när medhjälparna har spännt för vagnen och jag smackar, vi tog en promenad utanför paddocken med Tindra och vagnen och beslutade att när vi kom tillbaka så skulle vi spänna ifrån och och spänna för igen så att hon skrittar igång och inte pinnar på i trav. Gick hyfsat bra.

Sedan åkte Emma, Emil och jag för att hjälpa till med  två/tre Ardennrar ett sto med föl och en valack som skall köras, milda makter vilka stora stridsvagnar. Men härligt var det i skogen.

Vi han också med att hämta halm i Eggelstad. Och Marianne och Janne föjde med hem på en kopp kaffe, vilka underbara människor.

Idag är jag så trött att bilderna från i förrgår får tala för sig självt.

Bilder från i förrgår:

Janne kopplar slåtteragregatet för att hugga de första höt

I väntan på andra körningen framför vagn i sitt liv

Selen passar ju inte alls så justering behövs

Jag är så lycklig att hon äntligen satts för vagn men mycket jobb återstår.

Tack alla ni som hjälp mig. Anna, Marianne, Janne, Emma & Emil

FUNDERINGAR KRING BAKSELE/HINTERTYG

Textoch bild: Hans Oscarsson
Bakselen eller hintertyg: Fyller samma funktion som svanskappa och hindrar selen från att glida framåt men är betydligt kraftigare och är ett måste vid timmerkörning eller annat tungt arbete. Rekommenderas även vid körning med vagn. Den fästs med remmar i däckelbågen och krokar i dragringarna och är mycket justerbar.

På bilden saknas stropparna med söljor som sitter fast i däckeln.


Denna typ av baksele anser jag vara den bästa på grund av dess stora justeringsmöjligheter och styrka. Den kan med fördel även användas till andra seltyper som är smäckrare än en arbetssele. Även den skall torkas av efter användning och skötas på samma sätt som selen.

Gå gärna in på denna trevliga sida och kika runt.

http://www.laderverkstaden.se/Information.htm

TINDRA FÖR VAGN PÅ VIKTORIAS BRÖLLOPSDAG

Ja då har jag varit på bröllop och fick en fin bild på Viktoria när hon överlämnades av sin far Kungen till Daniel. Fick en bra plats i kyrkan...:-)

Det roligaste på hela dagen var att Tindra kom för vagn, det var inte riktigt meningen, men i förmiddags ringde jag till Emma och frågade om hon inte kunde hjälpa mig att visningsträna Tindra inför premieringen.

-Klart jag kan, sa Emma. Sagt och gjort for jag och hämtade Emma och Emil.

Det ena gav det andra och Emma tyckte hon skulle spännas för då hon visste att jag och Marianne gjort mycket förarbete inför inkörningen. Marianne sa plötsligt, -Ja och vagnen står där pekandes bort på den. Nu började jag bli torr i halsen, hjärtat började slå. Tänkte är nu detta verkligen rätt tidpunkt att göre det, är hon redo, kommer jag att sabotera henne för resten av livet osv...

Så slog mig tanken hur mycket jag än kommer att träna så skulle jag vara lika nervös när det än skulle ske. Och tillfället gavs nu då vi hade orädda Emma och kamikazepiloten Emil till hjälp. Så på med selen när Emma tycker att vi ska ha slagrem ifall hon skulle få för sig något och få benet över skakeln.

Emma och Emil tar bilen och hämtar slagrem, finns på travselar, mycket vettigt vid de första försöken.

Jag hämtar grimma för att sätta under tränset då detta inte var planerat från första början...

På med vagnen, slagremen för kort...

Spänner ifrån...

Hämtar skakelremmarna för att förlänga slagremen...

Nu brinner det i mitt huvud och jag frågar om jag inte ska lämna paddocken för att inte smitta av mig på Tindra...min nervositet...

Hämtas snabbkopplingar till skaklarna...

tredje gången gillt...

Marianne håller Tindra i grimskaft, Emma & Emil lyfter skaklarna och spänner och jag vid tömmarna, gud nåde om hon rör sig nu och känner att skaklarna tar i mot då kommer hon att explodera tänkte jag i mitt upprörda sinne...

Emma tar fatt i grimskafter och Emil tömmarna och så bär det iväg...

genom staket och alltihop tänkte jag...

 Det blev trav och lite galopp på stor volt....sedan lungnade hon sig och skötte det jättebra precis som alla ni andra TACK SNÄLLA NI FÖR EN OVÄNTAD DAG.

HONEY, IM HOME! FROM LINKOPING

Vilken enastående charmfull vacker stad Linköping är. Men så är det väl alltid, att gräset är grönare på andra sidan som mina hästar brukar säga.

Och ännu mera charmfull var Trixi, Docka och Anna

Första mötet med Docka och Trixi

Första kvällen blev det god mat (andra också för den delen), Anna hade förberett så fint, den berömda skaldjursgrattängen åkte fram på bordet tillsammans med gott vin, Johanna Annas "medryttare" och goda vän kom förbi. Hästprat in på småtimmarna tror klockan blev 02,30 pip. Och jag längtade till nästa dag då vi skulle få träffa hästarna, lilla Trixi snart 2 månader och ljuvliga mamma Docka som mitt föl Tindra är efter.

Äntligen en ny dag och jag vaknade klockan 7.18 pip, pigg och ville iväg men först bjöds det på frukost med hemmbakad hålkaka.

Den rejäl frukosten gjorde susen och Anna packade picknickkorgen. Idag skulle vi skulle  köra timmerkälke i strålande solsken.

Tog in hästarna i stallet och "pimsade" med dem.

Tränade Trixi i att visas på deras ridbana, körde timmerkälken dit, fikade när vi kom tillbaka och sedan var det dax att köra sladden, gud så svårt att hålla rak kurs men roligt var det. Och lilla Trixi såg trött men förnöjd ut så även Docka.

Dag två stod det vildsvin och hjort på matsedelen

Hjortstek & vildsvin gick inte an för hackor...mums

. Tack Anna och Marianne för en jättetrevlig upplevelse.

Nåväl här kommer bilder som talar för sig själv.

Förstora gärna bilderna genom att klick på dem.

Matpaus för Trixi i baren

Trixis första visningsträning...

...gick bra

Underbara cigge med matte Anna

Gammla Linköping där Anna ska köra turister i sommar med Docka & Trixi vid sidan, gissa om det kommer att bli uppskattat.

Trion Anna, Marianne och Mimmis Sista dagen körde vi i skogen med sulky och rådjuren sprang över vägen. Tror jag fick en religös upplevelse i sulkyn så vacker som det var.

Sista bilden, en trött och nöjd Trixi och Docka efter en lång dag.
Ja vad kan jag mer begära av en fulländad tvådagarstripp som var fullspäckad?

Går att läsa mer på Mariannes sida. http://solhagen.wordpress.com/

Även på Annas sida                        http://www.nordisdocka.se/29962914